grrrafik 2011
deltagare

utställningar
aktuellt

kalendarium

kontakt

information
till deltagare

GRRRAFIK 2011




Christel Hansson, Jeannette Lindstedt, Vera Ohlsson och Gunilla Widholm.


Fredrik Lindquist, "Erzähl mir eine Geschichte", träsnitt pa tyg, 250cmx 275cm, 2010


Plats på scen för grafiken


Text: Carolina Söderholm, konstkritiker och konstvetare
Grrrafik heter höstens stora konstsatsning i Skåne, tänkt som en uppfordrande morrning. Med skiftande startdatum intar den ett trettiotal institutioner och gallerier fram till årsskiftet. Ett initiativ vi ska följa i en serie artiklar.

Hur angelägen är grafiken idag? Egentligen är frågan fel ställd. För om de olika utställningarna har en sak gemensam, så är det att de visar att grafikens dragningskraft beror helt på varför, vem och vad. Men det handlar också om engagemang. Det är skillnad på att koncentrerat erövra sitt eget grafiska uttryck och att i förbifarten framställa en serie prisvänliga tryck. I spetsen för utvecklingen finner vi unga norska Ellisif Hals på Galleri Ping Pong. Med sina experimentella torrnålskollage ger hon prov på något helt enastående, en mångskiktad, rakbladsvass brytning mellan drömskt landskap och modernistisk arkitektur. Motpolen – eller bottennappet – blir Malmö konstmuseums ”Smakprov” med bland annat Picasso och Niki de Saint Phalle, ett sömnigt axplock ur samlingarna utan riktning och konsekvens.

Nu kan ändå en bred, kollektiv satsning vara befogad i upplysnings­syfte. Inom samtidskonstens kakofoni av uttryck utgör grafiken ett traditionsrikt, lätt bortglömt fält med sitt tids- och precisionskrävande hantverk. Visserligen är storhetstiden från Bertil Lundberg och Grafikskolan Forums dagar över, men vid sidan av hans skickliga forna elever – däribland Gunilla Widholm med sitt utsökta, resonansrika herbarium på Galleri Persson – märks en ny och oförutsägbar generation. Brasilianska Leya Mira Branders suggestiva etsningar på Rostrum är ett exempel, liksom Fredrik Lindqvists färgstarka, expressionistiska träsnitt på tyg (Galleri Thomas Wallner, Simris fr o m 22.10).

Om grafiken ofta blir styvmoderligt behandlad hör det paradoxalt nog ihop med dess radikala och demokratiska potential. Grafiska blad spred konsten till folket och undergrävde samtidigt det unika konstverkets ekonomiska exklusivitet. Därmed klev grafiken på sätt och vis också ut ur finrummet. Är det då en slump att många konstnärer idag tillför en unik dimension till sina grafiska bilder, genom broderi, måleri och kollage? Tekniken utvecklas i personliga hybridformer, medan verket existerar endast i ett exklusivt exemplar. Fast satsningen precis inletts väcker Grrafik 2011 många tankar. Det är ett tecken som bådar gott.


__________________________________________________





Ordkast för mina dagliga ja och nej, 1983.Foto @ Leif Eriksson.


Artists´Books, konst i bokform  – The Page as Alternative Space!
 
Hur vet man att det är en artist´s book? Jo, genom att den är konst på bok!
Och hur ser man det?
 
Om vi jämför en vanlig bok med en artist´s book så är de ytligt sett ganska lika. Men författare skriver texter och konstnärer gör konst. Precis som författaren använder konstnären boken som ett medium. Skillnaden består i att konstnären använder boken som alternativt utrymme för sin konst. Författarens text är linjär, dvs den har en början och ett slut. Men i artists´books fungerar det annorlunda. Bilder och texter växelverkar med bokens traditionella och formella egenskaper. Det är ett viktigt kännetecken. Med artists´books har konstnärerna förändrat bokens grundegenskaper. Den är inte bara en behållare för texter utan är konst i sig själv.
 
Det innebär att artists´ books i princip kan se ut hur som helst. Det kan t ex vara: En järnbok. En lerbok. En brädbok. En flaskbok. En pappersbok; Med texter och bilder eller ingenting alls, för att nämna några varianter. Artists´ books begränsas varken av storlek och format. Det finns exempel på artists´books som inte är större än en liten speltärning. Men de kan också vara oerhört stora och tunga, som Anshelm Kiefers blybibliotek. Artists´ books förekommer också som enstaka bokobjekt, dvs utförda i ett enda exemplar.
 
En av poängerna med artists´ books är att de kommenterar bokens grundidé och dess etablerade egenskaper för kommunikation och information. Två radikala exempel är Erik Dietmanns plåsterbok som kapslar in informationen och Lars Vilks som överlastar bokens sidor så att den inte går att stänga.
 
”Boken som konst” används också av traditionella boksamlare. Men då syftar man på bokhantverket som konstform, men boktryckarkonsten och bokbinderikonsten har inget med artists´books att göra, även om vissa artists´books konstnärer använder sig av bokkonstens tekniker. Men konstfullt utformade böcker och bokband är inte nödvändigtvis artist´s books. Den viktigaste skillnaden mellan traditionell bokkonst/bokhantverk är att artists´books är konstverk i sig själva.
 
Artists´books ges ofta ut av konstnären på eget förlag. Ibland sker det i samarbete med något galleri eller specialförlag för artists´books. Precis som vanliga böcker ges de ut i upplagor. Ibland är de också numrerade och signerade, men motsvarar ändå inte de prakteditioner som t ex Ambroise Vollard gav ut tillsammans med Picasso och Chagall.
 
Själva begreppet artists´books myntades på 60-talet. Det är främst konceptkonstnärer, minimalister och fluxuskonstnärer som upptäckte att boken var ett lämpligt medium genom sin lättillgänglighet. Det blev ett nytt sätt för konstnärerna att kommunicera sin konst. Konst kunde visas och spridas utan tanke på lokal och exklusivitet. Det finns också flera exempel där utställningen enbart består av en artist´s book. Bl a några av Seth Siegelaubs editioner utgivna på 60-talet i New York.
 
Ett annat skäl var att artists´books var relativt billiga att producera och distribuera och därmed kunde säljas till låga priser. Men på senare tid har allt fler artists´books blivit så exklusiva och dyrbara att de mer och mer påminner om de Vollards prakteditioner.
 
Artists´books har med tiden blivit allt otillgängligare just på grund av sin exklusivitet, begränsade upplagor och höga priser. Det är paradoxal utveckling med tanke på den ursprungliga tanken. Främst visar det sig i samband med artists´books utställningar. Besökarna tillåts varken läsa eller bläddra i de utställda exemplaren. En viktig förutsättning om artists´books ska kunna fungera. Artists´books i montrar blir anonyma verk där man bara kan se omslaget eller ett uppslag. 
 
I Sverige är det ganska få konstnärer som har arbetat med artists´books. Det allra tidigaste exemplet jag har funnit är C O Hulténs experiment, ”Tidvatten”, ursprungligen en pälsklädd samlingspärm gjord i slutet på 30-talet. Numera på Ystad konstmuseums samling av artists’ books skänkt av SAAB, The Swedish Archive of Artists’ Books. gav han ut ”Drömmar ur bladens händer”, 1947 på det egna förlaget ”Image”, som ett alternativ till en utställning.
 
I samband med den konkreta poesins genombrott på 60-talet gav Åke Hodell ut flera titlar, som kan sägas vara tidiga exempel på svenska ”artists´books”, på det egna förlaget Kerberos . Andra konstnärer som varit föregångare är Erik Dietmann och Carl Fredrik Reuterswärd. Men det är först mot slutet av 70-talet som begreppet artists´books får betydelse som konstnärligt medium i Sverige. Främst genom småförlag som Edition Sellem, Kalejdoskop och Wedgepress & Cheese.

Leif Eriksson

Projektet har fått stöd av:

               

Längmanska Stiftelsen

länkar:
KKV Grafik Malmö, konstnärernas kollektiva grafikverkstad

Grafiska Sällskapet